Facebook Twitter Gplus E-mail RSS
formats

Nu är filmen äntligen här!

Publicerad den 8 augusti, 2013 av i Film, Sommar

I slutet av maj månad var vi i Kiruna och spelade in en reklamfilm med 6 av våra mest varglika hundar för den nya drycken ZEO.
Det var några riktigt roliga dagar både för oss och hundarna. Trots att vi fått väldigt knapphändiga instruktioner om vad hundarna skulle prestera bara några dagar innan inspelningen så skötte hundarna sig riktigt bra.

I filmen ser det ut som om vargarna (hundarna) jagar hästen men i verkligheten så filmades hundarna och hästarna separat. Dessutom fanns en veterinär närvarande under hela tiden för att se till djurens bästa. Allt kändes väldigt seriöst och bra och hundarna tyckte det var fantastiskt roligt.

”Vargarna” spelas i filmen av Working Husky’sarna:
Pelle, Masi, Rambo, Rikos, Uliman och Umiak.

Om dagarna med filminspelningsdagarna kan ni läsa om här på: mattisblogg.

 
 Share on Facebook Share on Twitter Share on Reddit Share on LinkedIn
1 Comment  comments 
formats

Lukas

Publicerad den 26 juli, 2013 av i Avel, Unghund, Valpar

Lukas_1

Precis som alla andra valpar var det svårt att fånga Lukas på bild.

En av våra hanhundar, Working Husky Umiak, användes i avel av Kaisa Isaksson här i Jokkmokk i december. Tiken är från vår egen uppfödning och syskonen har jobbat mycket bra. Vi valde därför att ta en valp som parningsvalp.

Lukas är en otroligt trivsam liten kille. Han påminner till stor del om de hundar vi har. Lyhörd och väldigt följsam. Jag skulle bli mycket förvånad om han inte blir en hund som går att ha lös eller inte arbetar. Han är ännu allt för ung för att utvärderas men hans mentalitet är precis så vi vill ha våra hundar!

Lukas har bott inne en hel del med Stina under vårvintern och har både gått upptäckts-färder på gården och tränat på att slappa i soffan.
Det ska bli spännande att sätta sele på denna kille under hösten/förvintern.

Lukas_2

Lukas ute på promenad runt sjön.

Lukas_3

Lukas är välbyggd med långa ben.

 
 Share on Facebook Share on Twitter Share on Reddit Share on LinkedIn
2 Comments  comments 
formats

Man tager vad man haver.

trappa

Trappa byggd av lastpallar och bakved.

Ibland tar det lång tid men till slut blir det gjort. De flesta av oss har några så kallade ”surdegar” som ligger och moler. En av våra ”surdegar” har varit att bygga en trappa upp till en av våra högsta hundgårdar. Alla hundgårdar i vår kennel är byggda med trallgolv och eftersom vår tomt till viss del består av berggrund har vi låtit hundgårdarna följa terrängen. Resultatet har blivit en lite mer levande kennel och inte så strikt på långa spikraka rader.
En av de allra högsta hundgårdarna har saknat en tillräckligt hög trappa upp till dörren och vi har inte riktigt fått tummarna loss att bygga en heller. MEN lördag kväll efter hundmatningen infann sig plötsligt lusten och jag spikade ihop en ny trappa.

Trappan är byggd med hjälp av 4 st lastpallar, några träbrädor och bakved.
I botten ligger två större lastpallar på varandra 120 x 100 cm, ovanpå dem har jag spikat fast en mindre lastpall 100 x 80 cm och ovanpå den ligger en halv lastpall.
Springorna i lastpallarna är ofta väldigt breda så jag har därför spikat igen dem annars kan en hund lätt trampan ner med en tass och fastna och om det vill sig riktigt illa bryta ett ben.
Sidorna av trappan har jag klätt med bakved vilket ger den en lite vilda western look och smälter in med resten av kenneln. Allt som allt tror jag det tog ca 1,5 timme att göra den och allt material som jag använt fanns liggande på gården.
/Stina

hundgården

En levande kennelanläggning där hundgårdarna följer terrängen.

lastpall

Med lite kreativitet kan man bygga väldigt mycket med hjälp av lastpallar.


stora_springor

Det är viktigt att spika igen de stora springorna så att en tass inte fastnar.

 
 Share on Facebook Share on Twitter Share on Reddit Share on LinkedIn
No Comments  comments 
formats

The purpose of a dog

stina_mitt_i_lyckan

Stina mitt i lyckan!

För några år sedan fick jag sänt den här berättelsen till mig. En berättelse som följer med mig varje dag i mitt liv tillsammans med våra hundar.
Jag har alltid funderat över vilken otrolig kärlek och glädje hundar ger till oss varje dag.
Deras glädje när de möter upp oss då vi kommer innanför dörren eller ner till hundgården, skuttar och hoppar och beter sig som om man varit ifrån dem en längre tid även om man bara varit borta i en halvtimme.

Tänk om vi människor skulle bemöta varandra med samma glädje. Kanske världen skulle vara bättre då…
Så jag vill nu dela denna fantastiska berättelse med er alla nu speciellt efter de senaste dagarnas ledsamma händelser. /Stina

”Being a veterinarian, I had been called to examine a ten-year-old Irish Wolfhound named Belker. The dog’s owners, Ron, his wife Lisa, and their little boy Shane, were all very attached to Belker, and they were hoping for a miracle.
I examined Belker and found he was dying of cancer. I told the family we couldn’t do anything for Belker, and offered to perform the euthanasia procedure for the old dog in their home.
As we made arrangements, Ron and Lisa told me they thought it would be good for six-year-old Shane to observe the procedure. They felt as though Shane might learn something from the experience.

The next day, I felt the familiar catch in my throat as Belker’s family surrounded him. Shane seemed so calm, petting the old dog for the last time, that I wondered if he understood what was going on. Within a few minutes, Belker slipped peacefully away.
The little boy seemed to accept Belker’s transition without any difficulty or confusion. We sat together for a while after Belker’s death, wondering aloud about the sad fact that animal lives are shorter than human lives.
Shane, who had been listening quietly, piped up, ”I know why.”
Startled, we all turned to him. What came out of his mouth next stunned me. I’d never heard a more comforting explanation. It has changed the way I try and live.
He said, “People are born so that they can learn how to live a good life — like loving everybody all the time and being nice, right?” The six-year-old continued, “Well, dogs already know how to do that, so they don’t have to stay as long.

 
 Share on Facebook Share on Twitter Share on Reddit Share on LinkedIn
No Comments  comments 
formats

Zoya har somnat in.

zoya_valp_tittut

Zoya som valp förra sommaren.

Zoya har idag fått somna in. Giftet från huggormsbettet hade spridit sig så kraftigt i hennes kropp att hon inte gick att rädda.
I morse hade de på kliniken fått ett litet hopp om att det hade vänt för henne då hon piggnade till ett tag och var ute för att kissa. Strax därefter blev hon hastigt väldigt dålig igen och började spy mängder med vätska. Nästan ingen urin har lämnat hennes kropp och blodproverna visade på lika höga njurvärden som igår. Ett av värdena var dessutom så högt att det inte gick att mäta.
Strax efter kl. 9 ringde de från kliniken till mig och jag tog då beslutet att låta henne slippa lida mer och bad dem släppa iväg henne till de vita vidderna.
Bara ett år gammal med så mycket energi och lillbruden som alltid brukar bita i vattenstrålen när jag ska fylla på vatten i hinkarna. Reserverad för främlingar men med oss en riktig knähund.

Bli nu inte helt uppjagade kring huggormsbett. De flesta hundar klarar sig. Anledningen att det blev dödligt för Zoya var på grund av att hon sprungit runt i flera timmar efter bettet och hjärtat har pumpat runt giftet i kroppen väldigt fort.
Blir din hund huggormsbiten så håll den stilla och lugn och kontakta veterinär.
Många av mina vänner har fått hundar bitna och har klarat sig helt fint utan några som helst symptom efteråt. De har blivit svullna, dreglar och mår dåligt i cirka 3 dagar men sedan brukar det vara över.

Tack till Lapplands Djurklinik för alltid så fin service och Sten och Volker som hjälpte mig att leta efter Zoya.
Hjärtat värker och det känns så hemskt när en så ung hund med sådan livsglädje försvinner så hastigt.

/Stina
halsband_koppel

 
 Share on Facebook Share on Twitter Share on Reddit Share on LinkedIn
5 Comments  comments 
formats

Huggormsbett

huggormsbett_svullnad_natt

Svullnaden på Zoya ökade under natten.

Igår vid 14 tiden grävde sig Zemlan och Zoya 1 år ut från rasthagen och stack på rymmen.
Matti hade just farit upp till Saltoluokta för att vara färdledare där och jag var hemma själv.
Efter timmars letande så fick jag så plötsligt se dem springande över vägen inte alltför långt hemifrån. Först fick jag tag på Zemlan men Zoya som var rejält uppsvälld på halsen var rädd och förvirrad och försvann in i skogen igen.
Inte förrän kl. 22:30 hittade jag Zoya på samma ställe som jag sett henne först.Hon var medtagen, utmattad och väldigt svullen.
Jag befarade att hon blivit biten av huggorm eller jordgetingar och ringde genast veterinär och fick i henne cortison så fort vi kom hem.

Under natten sov jag nästan ingenting och vakade mest hela tiden över Zoya för att se så att hon kunde andas.
Svullnaden förvärrades ytterligare och hon började kräkas och var utmattad men kunde andas utan problem och drack vatten.
Så i förmiddags då jag inte såg någon bättring ringde jag till Lapplands Djurklinik i Gällivare. De tyckte absolut att jag skulle komma upp och ta blodprov för att se hennes värden och om några organ tagit skada. Sagt och gjort slängde jag mig i bilen och körde de 10 milen upp till Gällivare. I bilen upp började hon kräkas igen och nu med blod i slemmet.
Väl framme bar jag in henne och de tog snabbt blodprover för analys.

Efter flera timmar på kliniken konstaterades att hon har extremt höga njurvärden och att hon fått ett huggormsbett. Allmäntillståndet hennes är riktigt dåligt. Hon blev satt på dropp men började kräkas mängder igen.
Eftersom hon varit aktiv och sprungit i timmar efter bettet har giftet spridit sig snabbt i kroppen.
Zoya ligger nu inlagd över natten och kämpar för sitt liv. Imorgon förmiddag vet vi om hon klarar sig eller ej.
Mina och Matti’s tankar är hos Zoya inatt och må hon klara det här och bli frisk igen.

huggormsbett_svullnad_nos

Zoya idag när vi kom in till Laplands Djurklinik.

huggormsbett_dropp

Tankarna mina är hos Zoya inatt….

 
 Share on Facebook Share on Twitter Share on Reddit Share on LinkedIn
9 Comments  comments 
formats

Vattenlek i sommarvärmen

Publicerad den 30 juni, 2013 av i Sommar

Husky_vattenlek_1

Zoya och (Border Collie) Issa är bland de två ivrigaste.

Varma sommardagar kan man leka ”fånga vattenstrålen” med hundarna. Det är en kul och väldigt uppskattad aktivitet i hundgården iallafall tycker de flesta jyckarna det.
Självklart finns de de som flyr allt som har med bad eller lekar med vatten att göra, precis som vissa människor, så kallade badkrukor…

Husky_vattenlek_2

Husky_vattenlek_3

Zoya in action!

 
 Share on Facebook Share on Twitter Share on Reddit Share on LinkedIn
1 Comment  comments 
formats

Inga bullar i ugnen…

Publicerad den 24 juni, 2013 av i Avel, Sommar, Valpar

Ibland händer det att tikar går tom, som tur är väldigt sällan.
Den väl planerade parningen mellan Uffe och Singla gick i stöpet. Efter misstankar om att Singla bara lagt på sig av den extra mat hon fått fick vi våra misstankar bekräftade efter en röntgen. Väldigt tråkigt eftersom vi verkligen såg fram emot denna kombination.

Singla_njuter

Working Husky Singla på en av vinterns fjällturer.

Även om vi nu helst vill få valpkullar födda på försommaren funderar vi på om vi ska göra en annan parning nu i juli då flera av våra tikar förväntas löpa.
Vi är lyckligt lottade som har vi många väldigt fina och hårt arbetande hundar så vi hoppas på att hitta en bra kombination. Så om lyckan står oss bi får vi kanske en valpkull i höst.
Uppdateringar om en ny parning kommer självklart att läggas ut så fort vi bestämt oss.

 
 Share on Facebook Share on Twitter Share on Reddit Share on LinkedIn
No Comments  comments 
formats

Pelle utvandrar till Norge

Idag flyttade en stor personlighet från kenneln, Pelle.
Pelle föddes på vintern och växte upp inomhus med oss och såg fjällvärlden från Mattis slädsäck där han blev nerpackad och förnöjt satt och kikade ut. Han bodde inne i fjällstugorna, sov i sängen och sprang lös runt på gården och kring stugplatserna.

Pelle_valp

Pelle gillade verkligen att åka släde.

Nu i maj var vi med på filminspelning i Kiruna då några av våra hundar fick agera vargar. Pelle som är otroligt varglik i utseendet visade sig vara en riktig stjärna och fick vara med i alla tagningarna och fick till slut även spela poker i pubmiljö med den engelska kändisen Vera Filatova. Ni kan läsa mer om filminspelningen på Mattisblogg.

Pelle_varg

Varglika Pelle älskar att stå i rampljuset.

Pelle blir sju år i år och vi hade bestämt oss för att om vi hittade ett bra hem så skulle vi låta Pelle få leva ett lite mer ”avslappnat” liv.
Så, idag kom Torhild och Karl från Norge på besök. Vi har haft en hel del kontakt med Torhild och kommit fram till att det kändes helt rätt att Pelle skulle få flytta till henne. Torhild har sedan tidigare en Siberian husky tik, Akka och tillsammans ska de om en dryg vecka gå på 5 veckors fjälltur. På vintern kommer de att få dra pulka då Torhild är en väldigt aktiv friluftsmänniska och går mycket ”på tur” som man säger i Norge.

Det känns i hjärtat och det kommer att finnas ett tomrum i hundgården men vi är helt övertygade om att Pelle kommer att få ett jättebra liv.

 
 Share on Facebook Share on Twitter Share on Reddit Share on LinkedIn
No Comments  comments 
formats

Bruten tass = bandage och vila

Förutom en stor hundgård har vi en än större rasthage åt hundarna. Varje dag busas och rusas det över stock och sten, mellan träd och stubbar. Lyckan är stor att få sträcka ut och vara lös, alla tillsammans.
Zuss en av våra ettåringar är kanske en av de som busar mest i hagen. Snabb som vinden och älskar springa. Men så härom kvällen dök olyckan upp och Zuss vred tassen fel. Skrikande hoppade hon på tre ben olycklig in i sin hundgård.

Bus_rasthagen Ibland är det svårt att avgöra om det endast är en sträckning eller något värre som ett brutet ben. Huskies visar sällan sin ägare vart de har ont och när Stina klämde, kände, sträckte och tänjde överallt i benet och tassen sa Zuss inte ett knyst. Vi beslutade att avvakta över natten för att se om det blev någon förändring antingen mot det positiva eller negativa.
Morgonen efter när Stina gick ner i hundgården satt Zuss med benet lyft och med en rejält svullen tass och visade smärta vid beröring.

Zuss_bandage Efter ett samtal med veterinär Dan GrillLapplands Djurklinik i Gällivare packade vi oss i bilen och for upp. En röntgen visade att ett ben i tassen var av men tur i oturen så låg det i rätt läge och behövdes varken opereras eller gipsas.
Zuss får nu var innehund i 3 veckor och har stödskena med bandage. Hon skuttar runt i huset och slappar i soffan som om hon aldrig någonsin varit en utehund.
Efter 3 veckorna kan hon få flytta ut igen men får inte springa runt och busa förrän efter ytterligare 3 veckor.

Tass_skena

Skena och bandage ger stöd så att benet i tassen läker som det ska.

 
 Share on Facebook Share on Twitter Share on Reddit Share on LinkedIn
1 Comment  comments