Den vinter som gått har verkligen flutit på fint. Hundarna har gått riktigt bra och numera blir de inte lika tunna och magra som de blivit tidigare år. Det kan dels bero på en målmedveten avel mot bättre aptit. Det kan även bero på utfodringsrutiner samt bättre hundfoder.

Kylan var väldigt skoningslös under midvintern. Vecka efter vecka låg tempen oftast mellan -20C ned mot -42C vid enstaka tillfällen. Normalt brukar det lätta emellanåt men inte denna vinter. Till slut var dels vi som förare trötta i kropparna av all kyla. Hundarna tar det bra men vist märker man att även de blir påverkade. Hemma på kenneln har de bra isolerade kojor med träull. Ute på tur får de ofta hundtäcken nattetid men det tar ändå på dem att vecka efter vecka gå ut på turer.

Fjällsäsongen förflöt även den fint. Inga våldsamma snöstormar eller andra jobbigheter. Vist hade vi vissa etapper som var tämligen påfrestande men över lag så gick allt smidigt. Hundarna har hållit sig skadefria och vi undkom kennelhoster och magsjukor som gick bland olika kennlar.

Vad som gick mindre bra var att Rambo bröt ett framben under förvintern. En av nyckelledarhundarna på fjällturerna var ute. Men då man minst anar det dyker det upp nya stjärnor. Dafu tog sig ann denna uppgiften och jag tror nog att han är en av de bättre kommandoledarhundarna jag kört på länge. Det säger ganska mycket för vi har överlag väldigt många duktiga kommandoledare som går bra i olika terräng.

Efter såpass många säsonger i branschen och med såpass genomavlade hundar för vårt användningsområde så skall det inte dyka upp några stora överraskningar. Hundarna tar sig ann sina uppgifter med glädje liksom vi som förare. Vi går ur säsongen med energi och lust att bara fortsätta. Hundarna och vi är på topp och inte alls slitna. Ge oss mer snö, fler gäster så kör vi!