Vad hände egentligen? Allt gick så bra med hundarna, gästerna och till och med vädret var förhållandevis bra när corona slog till hårt. Våra gäster uteblev helt och vi fick en månad i det närmaste helt avbokad. Den bästa delen i slutet av säsongen, att bara köra hundspann på helt egen hand.

Hundarna har gått bra. Unghundarna och Rambosönerna, Gus, Gotte och Gandalf utmärker sig med en enorm arbetsiver. Gandalf är faktiskt riktigt lovande ledarhund. Samma med Rambosonen Nisse från Isandes kennel i Gällivare. Det är värmande att vi har några av Rambos söner kvar då fick somna in förra sommaren.

Vi kommer nu under den närmaste tiden att visa lite mer av vårt hundliv på vår Youtubekanal för Jokkmokkguiderna.

Detta kom att bli en väldigt tuff säsong för oss. När veckoturerna började hände det någonting varje vecka. Trasiga slädar, våldsamma snöstormar och sista veckan förlorade vi även en hund, Bruno. Ni kan läsa med om varför Bruno gick bort på Mattisblogg.

Hundarna har gjort ett fantastiskt jobb. Här finns det ingenting att klaga på. Aveln tycks gå framåt på ett bra sätt. Avel är ju alltid svårt och ibland är det inte så lätt att bedöma om hundarna blir bättre eller om förändring beror på annat. Slädarna blir bättre, hundmaten bättre, vi förare blir äldre och minnet vill gärna spela oss ett spratt att det var bättre förr.

Den vinter som gått har verkligen flutit på fint. Hundarna har gått riktigt bra och numera blir de inte lika tunna och magra som de blivit tidigare år. Det kan dels bero på en målmedveten avel mot bättre aptit. Det kan även bero på utfodringsrutiner samt bättre hundfoder.

Kylan var väldigt skoningslös under midvintern. Vecka efter vecka låg tempen oftast mellan -20C ned mot -42C vid enstaka tillfällen. Normalt brukar det lätta emellanåt men inte denna vinter. Till slut var dels vi som förare trötta i kropparna av all kyla. Hundarna tar det bra men vist märker man att även de blir påverkade. Hemma på kenneln har de bra isolerade kojor med träull. Ute på tur får de ofta hundtäcken nattetid men det tar ändå på dem att vecka efter vecka gå ut på turer.

Fjällsäsongen förflöt även den fint. Inga våldsamma snöstormar eller andra jobbigheter. Vist hade vi vissa etapper som var tämligen påfrestande men över lag så gick allt smidigt. Hundarna har hållit sig skadefria och vi undkom kennelhoster och magsjukor som gick bland olika kennlar.

Vad som gick mindre bra var att Rambo bröt ett framben under förvintern. En av nyckelledarhundarna på fjällturerna var ute. Men då man minst anar det dyker det upp nya stjärnor. Dafu tog sig ann denna uppgiften och jag tror nog att han är en av de bättre kommandoledarhundarna jag kört på länge. Det säger ganska mycket för vi har överlag väldigt många duktiga kommandoledare som går bra i olika terräng.

Efter såpass många säsonger i branschen och med såpass genomavlade hundar för vårt användningsområde så skall det inte dyka upp några stora överraskningar. Hundarna tar sig ann sina uppgifter med glädje liksom vi som förare. Vi går ur säsongen med energi och lust att bara fortsätta. Hundarna och vi är på topp och inte alls slitna. Ge oss mer snö, fler gäster så kör vi!

Gråbeintunets Sofia eller den lilla Prinsessan som vi kallar henne…

Samtidigt på en annan plats i Norrbotten får familjen Sande (Isandes kennel) 16 valpar på två tikar, Beata och Molinka som går i deras tävlings och turkörningsspann. Dessa två tikar har parats med hanhundar från vår kennel. Nu har vi fyra pigga hanvalpar från Gällivares utkant på vår kennel.

Isandes Jesse och Flow är efter Fugitive’s Beata och Working Husky Åman. Beatas fader är den sedan länge döde Zero’s Huston som enligt många är en erkänt bra avelshund inklusive Harris Dunlop (Zero kennel). Beatas mamma är ingen mindre än Fugitive’s Winx som tillsammans med sina syskon är en stor del av nyckeln till Fugitive’s framgångar (Jenki Lindgren). Åman är sedan en av våra arbetshundar från vidderna. Detta blir en mycket spännande siberian husky kombination av tävlingshundar och arbetshundar.

Isandes Petter och Nisse är efter Nordvikens Molinka och Working Husky Rambo. Molinkas fader är Fenrisulvens Faste, en broder till Atlas pappa. Fenrisulvens äldre avel var riktigt bra hundar som vi gärna skulle se mer av på vår kennel. Molinkas moder är delvis efter Vargevass Mörki en hanhund som vi själva försökte avla på för många år sedan. En hanhund med mycket Igloo Pak som vi gillar. Valparnas fader, Rambo, är en av våra bättre fjälledarehundar.

Gråbeintunets Sofia, eller Lilla Prinsessan som hon kallas, är sedan en tik som kommer från Norge. Det är Gråbeintunets kennel (Trond och Siv). Vi har redan en broder, Homer Jr (Homy), från exakt samma kombination ett par år tidigare. Homy är mycket hund med energi och ett fantastisk arbetshuvud så det var inte svårt att bli spekulant på en tikvalp efter samma kombination. Sofia är också på plats men som den prinsessa hon är sover hon helst i vår soffa eller på värmemattan i hallen.

Vi kan bara konstatera att samarbete mellan kennlar har hjälpt oss enormt denna sommar. Det är bytesvalpar, parningsvalpar och våra gemensamma intressen för den arbetande renrasiga Siberian Huskyn som gör detta möjligt.

Isandes Jesse och Flow ute med våra Border Collies på promenad.

Isandes Petter och Isandes Jesse.

Isandes Nisse.